Övervakning - trots allt

Idag var den stora dagen då Annie, Fredrick, Karl och några till skulle klargöra sitt tydliga avståndstagande mot massavlyssning i bästa STASI-stil.

Debatten var intressant att följa på riksdagens web-TV.

Det var en något märklig erfarenhet att höra företrädare för vänsterpartiet och miljöpartiet tala sig varma för liberala ideal som individens integritet och hennes fri- och rättigheter. Och sedan höra företrädare för Alliansen (m+fp) fullständigt pulvrisera de liberala idealen genom att propagera för massövervakning och massavlyssning. Upp-och-nedvända världen.

Fem i tolv kommer Centern med ett nödförslag för att inte riskera att regeringen förnedras vid omröstningen i morgon. Återremiss. Ytterligare en kontrollinstans. Annars nej.

Annies tal var briljant. Bortsett från återremisstugget. I praktiken blir en sådan kompromiss bara kosmetik. I grunden är det totala övervakningssamhället här. Räkna med att företag kommer dra bort sin verksamhet från Sverige. Räkna med att information som innehåller privata funderingar av potentiellt tveksam karaktär inte kommer att sättas på pränt i e-post eller SMS. Räkna med att folk kommer börja kryptera sin korrespondens. Människor kommer minska sin kommunikation med varandra. Och allt detta för vad då? Ja, inte lär det fånga några terrorister i alla fall. De lär inte vara dummare än att de också krypterar sina meddelanden om de behöver kommunicera elektroniskt. Vilket förmodligen redan sker idag.

Centerns utspel förändrar ingenting i sak. Alliansen säljer ut centrala delar av individens fri- och rättigheter genom en knapptryckning i morgon. Annies och Fredricks våndor till ingen nytta. De har talat om liberala principer och har kallat sig själva liberaler. Men vad hjälper det om man bidrar till inledningen av ett orwelliskt mardrömssamhälle?

Det enda rakryggade hade varit ett NEJ. Förslag om massövervakning hör inte hemma i ett någorlunda liberalt samhälle. Som en känd författarinna sade: i en kompromiss mellan gott och ont kan bara det onda vinna. STASI-Fredrik (Reinfeldt) vann. Friheten förlorade. Människan förlorade. George Orwell, Ayn Rand och Ludwig von Mises (bland andra) vrider sig i sina gravar.

En sak står utom allt tvivel efter denna frågas handläggning. Det finns ingenting liberalt med vare sig moderaterna eller folkpartiet. Hade det gjort det hade denna fråga aldrig legat på bordet.

Och en del centerpartisters liberala sympatier framstår mer som läpparnas bekännelser. När det kommer till kritan är de lika socialliberala som de övriga i den gråa massan i riksdagen.

Jag är djupt besviken.

Människans CO2-utsläpp i perspektiv

In his must-read eco-thriller, State of Fear, Michael Crichton creates a brilliant visual to assist us in wrapping our minds around the components of Earth's atmosphere. On page 387, he likens the atmosphere to a football field. The goal line to the 78 yard-line contains nothing but nitrogen. Oxygen fills the next 21 yards to the 99 yard-line. The final yard, except for four inches, is argon, a wonderfully mysterious inert gas useful for putting out electronic fires. Three of the remaining four inches is crammed with a variety of minor, but essential, gases like neon, helium, hydrogen and methane. And the last inch? Carbon dioxide. One inch out of a hundred-yard field! At this point I like to add, if you were in the stands looking down on the action, you would need binoculars to see the width of that line. And the most important point-how much of that last inch is contributed by man-made activities? Envision a line about as thin as a dime standing on edge.

American Thinker.